Att läsa på tent.

Varför ska d´ vá så svårt????

Jag sitter helle och stirrar in i väggen!

Snart jul!

Sitter i soffan och ser på min nyinköpta jul-ljus-stake som jag placerat på tv:n för vi har inga fönsterbräden!

Saknad.

Jag vill lära mig sakna på ett bra sätt.
Jag vill lära mig sakna med glädje över att jag har nån att sakna.

Hur svårt kan det vara?

Beror det på min otåliga person?

Det gör ont när jag saknar.



Dethäe skanar jag just nu, min pojkvän och sommar!

Finlandssvensk!

Idag är en sån dag som jag funderar allt för mycket... Egentligen borde koncentrationen ligga på de kommande proven eller särskilt morgondagens finska prov.

För mig är det jätte viktigt det här med att jag är finlandssvensk, inte finne. För mig är det viktigt att man håller reda på de olika begreppen! En finne är en person som pratar finska, en finlandssvensk är jaa ni vet! Finländare är vi ju allihopa vi som bor i Finland. Likasom jag ogillar att bli kallad finne, hatar jag ännu mer när jag blir kallad svensk, för det är jag ju inte. Är så trött på att behöva förklara att joo ja hejar på Finland i idrott, inte Sverige. Jag vet inte varför det här är så viktigt för mig, kanske hänger ihop med mina usla kunskaper i finska men bara för att jag inte pratar finska gör det mig inte mindre finländsk för de, för alla finlandssvenskar är det här en självklar sak men ibland verkar det vara så svårt för andra att acceptera.

Men nu ska jag börja öva på finskan.. För trots allt bör man kunna finska om man skall bo i det här landet.



Här bor vi FINLANDSSVENSKAR!

Bakat kanelbullar..

Och ätit så jag håller på att spricka...
Jag grundade först med hesemat.
Usch me mej.



Imorgon blir det länk.

Jag brukade träna 4-6ggr/vecka.
Jag brukade vara full av muskler.
Jag brukade orka med en 10km länk.
Jag brukade få abstinens besvär av att vara en vecka sjuk.

Jag kommer inte ihåg när jag orkat träna senast.
De vill jag ändra på!

Vitaminmedcin

Vet ni vad? Att bli kär och äta vitaminer har nog kanske ungefär samma effekt, eller nej.. Jag tror nog att vara kär har ännu större och bättre effekt på ens hälsa!! Man blir piggare, gladare och känner sig mer tillfreds med tillvaron. Eller åtminstone är det så för mig.. HÄRLIGT! Men tyvärr så har det nog inte lika bra effekter på mitt skolarbete. Mitt i en provvecka nu och att läsa på prov är nog det sista som man vill göra när man är kär och galen... ;)


Så behöver du en energikick? Strunt i vitaminerna, bli kär!

Svag. Sömnproblem.

I ett halvår har jag har sömnproblem nu. Eller jag, snart längre...
Jag sover jättelätt och har svårt att somna, det gör jag nog sist och slutligen men sen vaknar jag hela tiden och sover så lätt att jag inte riktigt är medveten om jag sover. Jag drömmer/tänker där emellan drömmen och vakenheten och upplever ibland att jag drömmer fast jag är vaken. Jag är jättetrött, jätteslut, men den där sköna sömnigheten/tungheten när man ska sova kommer aldrig.

På måndag och tisdag snooza jag på morgonen, första gången på ett halvår! Jag var lycklig och trodde att nu blir det bra. Men... här sitter jag igen i min pjamas och har legat hela dan trots att jag gick hem efter resturangbesöket med mina vänner igår kväll, när alla andra fortsatte ut till nattklubbarna. Orättvist!

Har haft kontakt med läkare och gick en 2-veckors-kur med sömnpiller för ungefär en månad sen. Det blev lite bättre med dem, jag fick igång en "sov-rytm", skulle gärna ha fortsatt men man blir så lätt beroende och hoppades att det skulle ha fixat sig utan fortsatt medicinering. Alltid när jag har bestämt mig för att kontakta läkare igen sover jag en natt helt okej och hoppas igen att jag skall slippa sömnpiller!
Tyvärr inser jag nu att detta igen är ohållbart! Min skola, mina mänskliga relationer och mitt psyke lider av detta i så hög grad att jag behöver hjälp igen. Skönt att ha bestämt sig iallafall. :)

Sätter in ett foto från nyårsfesten ifjol, nykär, pigg och lycklig. När livet känns trögt brukar jag sitta vid datorn och se på foton som detta:


Och just nu så lyssnar jag Mariah Cary för att få upp humöret och tron på att allt fixar sig, här kommer första versen refrängen på Hero:

There's a hero If you look inside your heart You don't have to be afraid Of what you are There's an answer If you reach into your soul And the sorrow that you know Will melt away

And then a hero comes along With the strength to carry on And you cast your fears aside And you know you can survive So when you feel like hope is gone Look inside you and be strong And you'll finally see the truth That a hero lies in you

Lyssnar på just nu!

Melissa Horn - Långa Nätter

Långa nätter, där ute finns en värld av långa nätter
och jag sitter vid fönstret i mitt rum och blickar ut över stadens alla ljus

Där går Klara och tindrar som en stjärna för att vara,
med sin Fabian få vara och gå hem till varann och älska lite grann som bara kära kan

Och där sitter Sara, söta lilla rara underbara, oskuldsfulla Sara
hon spar sig till en man som kan älska som bara kärlek kan

Säg, är det långa nätters fara att se det man vill se och var den man
vill vara och någon att ty sig till när långa nätter inte blir som man vill

Där går någon för att bara vara utan att förklara varför kärleken tar skada
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan

Åh långa nätter, där ute finns så många långa nätter
och han ligger ner och vilar mot min arm, jag längtar bort ifrån hans
kyla och hans charm, till långa nätter, till långa nätter

Säg, är det långa nätters fara att se det man vill se och var den man
vill vara och någon att ty sig till när långa nätter inte gör som man vill

Åh långa nätter
Långa nätter
Långa nätter
Åh så långa nätter
Långa nätter
Långa nätter
Åh så långa nätter
Långa nätter



Gillar hennes musik. Ibland blir jag rädd hur hennes musik tar fram känslor jag försöker förtränga.

Ålderskillnad.

Jag pratade ju tidigare idag om mitt distansförhållande som jag haft nu i ca 1 år. Killen jag är tillsammans med, L, är 26 år och jag är 19. Det betyder att det är 7 år mellan oss. Problem?

Jag har upplevt att det ofta är omvärldens värderingar och inställning som ställer till problem. Sen är det väldigt individuellt. Är man 26 år kan det hända att man vill skaffa barn och köpa hus direkt. Är man 19 kanske man bara vill festa och inte vet om man vill ha barn överhuvudtaget. Men det behöver inte vara så, och jag tycker inte heller att man skall förutsätta att det är så.

Visst märks det ibland att det är 7 år mellan oss, ibland tycker jag att det är 7 år mellan oss men andra vägen ;)

Man måste acceptera ålderskillanden om man vill att båda parterna skall må bra. Man skall inte behöva "låssas" som om man är 26 om man är 19 eller tvärtom. Ibland måste jag nog hålla i mig själv för att inte svepas in i "den riktiga vuxenvärlden" och komma ihåg att jag är 19 år och dehär var mina drömmar före vi träffades och det är det ännu. Jag vill resa och han vill betala bort på sin lägenhet. Men vi tycker om varann, och kan förstå varandra. Vi har pratat om en resa till våren. Upplever han att han inte har råd sticker jag iväg med kompisarna!

På fotot högst upp syns tårtan jag bakade till min pojkvän på hans födelsedag i Oktober. Vi fyller båda år i Oktober, det är exakt 7 år och 10 dagar emellan oss.

Distansförhållande.

Jag lever i ett distansförhållande. Vissa skulle säga att jag är lyckligt lottad som bara har min pojkvän 1,5-2h bort, andra skulle aldrig kunna leva så.
Vad tycker du?

Vi ses på helgerna. Räcker det åt mig? Nej det gör det inte...
Men jag gör mitt bästa. Jag försöker focusera på tex jullovet och hans vintersemster som är på kommande. Då funkar det lite bättre.

Jag vet personer som distans funkar bra för, eller ja bättre iaf. Jag tror att har man träffats via internet eller så, om man byggt upp sitt förhållande på distans så funkar det bättre så. Min pojkvän är ingen telefon människa eller internet människa, vilket jag har svårt att acceptera eftersom jag skulle ha ett större behov av kontakt på veckorna. Jag vill oxå träffas intensivt på veckosluten sen medan han vill att vi då skall leva som "vanliga" par och även göra saker ifrån varann. Det har varit svårt att kompromissa och jag kan itne säga att det fnkar perfekt, ibland funkar det inte alls, men vi gör vårt bästa, och det är det värt! Att vara ifrån honom är inget problem för mig men visst är det orättvist att en arbetsvecka är 5 dagar och veckoslutet bara 2!

अतत इनते कुन्ना सोवा!

Sitter här nu, kan inte sova, för trött för att plugga som jag borde.
Har haft sömnproblem nu i ett halvår vilket gjort att mina studier på åbo akademi har börjat lite knagligt.
Till den som har sömnproblem vill jag säga, ta dina problem på allvar. Visst de flesta sover dåligt ibland men när du påriktigt inte kan sova så prioritera dig själv, oberoende om omvärlden tycker det är en gilltig anedning eller inte. För kroppen tar stryk av att inte sova.
Ska göra ett nytt försök nu, sovgott!

Sätter in en bild på min söta syster, som oxå skriver i bloggen, eftersom ni inte sett henne ännu :)

Mitt liv just nu...

...jag...min sambo och min pojkvän.
På Åsnas skärgårdssitz!

Lat? Motivationsbrist? Vad?

Varför är det roligare att stirra in i väggen? Att surfa samma sidor om och om igen? Att städa?

...än att göra det jag borde.

Jag mår dåligt av det. Jag kan inte sova. Små saker, bestyr, bekymmer i mitt liv blir gigantiska.

Jag borde plugga, men det går inte. Inte alls. Inte fast jag tackar nej till allt annat och sitter med boken i knäet.

Varför?

Saker man kanske inte tänker på...

I livsåskådning har jag just skrivit ett projekt om feminism, jag skrev delvis om kvinnors situation i dagens läge. Det gav mig en tankeställare.

Här är några av punkterna jag tog upp:

- Slutet av 2006 gjordes en undersökning mellan 117 länder för att jämföra jämställdheten länder emellan, Sverige rankades som nummer ett. I världens mest jämställda land tjänar kvinnorna fortfarande bara 83% av männen lön.

-70% av de som lever med under en dollar per dag är kvinnor.

- I Asien fattas de miljontals av flickor. Många flickor aborteras eller blir lämnade för att de efter födseln.

-2/3 av de barn som förvägras skolgång är flickor.

-Sexhandeln inbringar årligen 5-7 miljarder dollar. Majoriteten av offren är flickor.

-80% av världens flyktingar är flickor.

-Miljontals våldtäkter sker årligen världen över. Både i industri- och utvecklingsländer. De allra flesta offren är flickor.

-5000 kvinnor dödas årligen i hedersmord.

-200 miljoner kvinnor världen över saknar preventivmedel.

Visst blir man frustrerad?

Fortsätter på min systers tråd..

Tänkte vinkla lite på min systers inlägg.

Felicia skrev idag ett inlägg om våltäkter och om rädsla att på mörka ställen på natten. Ja diskuterade detta med en vän nyligen. Hon och många andra mina vänner vill inte gå där det är mörkt, även ganska tidigt på kvällen. Om de alls vill gå ut.

Visst får jag hjärtat i halsgropen om jag befinner mig på en mörk gränd sent och hör steg bakom mig. Visst väljer jag också den ljusare vägen, ibland. Men oftast för att jag vet att det är bättre så. Inte för att jag är rädd. Jag blir jag arg på mig själv för att jag går på en mörk väg mitt i natten. samtidigt vägrar jag låta tanken på att kanske möjligtvis bli våldtagen eller dyl hindra mitt liv.
Men borde jag ändå? Borde jag ta den längre vägen hem för att den är ljusare?
Den dagen då jag faktiskt blir våldtagen eller rånad borde jag då skylla mig själv?

Det är tanken som får mig att ibland ta den längre ljusare vägen hem, för jag vet att den dagen, om det någonsin händer, kommer jag att skylla på mig själv! Det fel. Jag blir arg på mig själv för att jag tar den ljusare vägen hem. Dilemma.

Hej på er!

Tänkte att en hälsningsfras var en bra ide eftersom jag ny här! Nå nu undrar ni kanske vad jag skall komma med eftersom detta blir ju egentligen de första "riktiga" inlägget på denna nyfödda blogg! Så vad skall jag skriva om?? Jo just de som dyker upp i min hjärna, vilket tro mej, kan vara precis vad som helst! :)


Igår kväll när jag (och tack gud min bästa vän) gick genom ett mörkt och definitivt kallt Åbo, kunde jag inte låta bli att tycka det var obehagligt. Särskilt som min min vän som studerar till elektriker, berättade att dom just haft i skolan om hur man skall ställa in lamporna i parker för att förhindra våldtäkter. Tänk att de faktiskt finns studier på hur lamporna skall vara inställda...

Så när vi gick igenom parken vi skulle igenom var det verkligen med raska steg. Jag kände mig så fånig, varför skall jag behöva vara rädd? Varför är jag rädd? Varför är enklare att svara på. Jag är rädd för att man allt för ofta får höra om våldtäkter och andra våldsbrott (och även om de flesta våldtäkterna sker i hemmet, så är de ju "parkvåldtäktsmannen" man är rädd för, eller hur?) . Det kan förstås mycket väl hända att jag bara tycker de är obehagligt att gå ensam i mörknet i t.ex. Åbo eftesom jag själv kommer från en så liten ort. Hemma i lilla Nagu är jag absolut inte rädd att gå ensam! De kanske ni som bor i städer svara på..? När jag gick där, började jag tänka på hur rent av äkligt de måste kännas för alla helt osyldiga män som man möter som kanske t.o.m. märker att kvinnan de möter blir rädd när man kommer, hon kanske ökar takten, tar ett hårdare tag om sin väska... Jag skulle hata det!

Tänk att någon skulle vara misstänksam mot en fast man egentligen bara är påväg hem från t.ex. en kväll med vännerna. Någon kan tycka det är väldigt onödigt att oroa sig över att gå ensam i mörknet, jag menar hur stor är egentligen chansen att något skall hända?? Kanske inte så stor, jag vet inte... Men något vi alla iaf kan enas om är att de är hemskt onödigt att det skall finnas skäl för sådan här rädsla.

Ja, de där var dagens funderingar från mig.

// Felicia

En ny blogg-

ännu en blogg.

Varför?

En fix idé.

Förrut har det känts lönlöst att ge sig in i blogghavet, som att drunkna men ja, varför inte försöka? Vi känner att vi har en åsikt värd att förmedla.

Vi är Ronja och Felicia, 18 och 16 år. Idag bor Ronja i Åbo medan Felicia bor kvar hos familjen i Nagu. När vi bodde tillsammans var vi ofta osams av samma anledning som vi idag väljer att skapa denna blogg- vi är fulla av åsikter.

Vi är olika- men ändå så lika.
Systrar.

Felicia och Ronja