Igår kväll när jag (och tack gud min bästa vän) gick genom ett mörkt och definitivt kallt Åbo, kunde jag inte låta bli att tycka det var obehagligt. Särskilt som min min vän som studerar till elektriker, berättade att dom just haft i skolan om hur man skall ställa in lamporna i parker för att förhindra våldtäkter. Tänk att de faktiskt finns studier på hur lamporna skall vara inställda...
Så när vi gick igenom parken vi skulle igenom var det verkligen med raska steg. Jag kände mig så fånig, varför skall jag behöva vara rädd? Varför är jag rädd? Varför är enklare att svara på. Jag är rädd för att man allt för ofta får höra om våldtäkter och andra våldsbrott (och även om de flesta våldtäkterna sker i hemmet, så är de ju "parkvåldtäktsmannen" man är rädd för, eller hur?) . Det kan förstås mycket väl hända att jag bara tycker de är obehagligt att gå ensam i mörknet i t.ex. Åbo eftesom jag själv kommer från en så liten ort. Hemma i lilla Nagu är jag absolut inte rädd att gå ensam! De kanske ni som bor i städer svara på..? När jag gick där, började jag tänka på hur rent av äkligt de måste kännas för alla helt osyldiga män som man möter som kanske t.o.m. märker att kvinnan de möter blir rädd när man kommer, hon kanske ökar takten, tar ett hårdare tag om sin väska... Jag skulle hata det!
Tänk att någon skulle vara misstänksam mot en fast man egentligen bara är påväg hem från t.ex. en kväll med vännerna. Någon kan tycka det är väldigt onödigt att oroa sig över att gå ensam i mörknet, jag menar hur stor är egentligen chansen att något skall hända?? Kanske inte så stor, jag vet inte... Men något vi alla iaf kan enas om är att de är hemskt onödigt att det skall finnas skäl för sådan här rädsla.
Ja, de där var dagens funderingar från mig.
// Felicia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar