Jag lever i ett distansförhållande. Vissa skulle säga att jag är lyckligt lottad som bara har min pojkvän 1,5-2h bort, andra skulle aldrig kunna leva så.
Vad tycker du?
Vi ses på helgerna. Räcker det åt mig? Nej det gör det inte...
Men jag gör mitt bästa. Jag försöker focusera på tex jullovet och hans vintersemster som är på kommande. Då funkar det lite bättre.
Jag vet personer som distans funkar bra för, eller ja bättre iaf. Jag tror att har man träffats via internet eller så, om man byggt upp sitt förhållande på distans så funkar det bättre så. Min pojkvän är ingen telefon människa eller internet människa, vilket jag har svårt att acceptera eftersom jag skulle ha ett större behov av kontakt på veckorna. Jag vill oxå träffas intensivt på veckosluten sen medan han vill att vi då skall leva som "vanliga" par och även göra saker ifrån varann. Det har varit svårt att kompromissa och jag kan itne säga att det fnkar perfekt, ibland funkar det inte alls, men vi gör vårt bästa, och det är det värt! Att vara ifrån honom är inget problem för mig men visst är det orättvist att en arbetsvecka är 5 dagar och veckoslutet bara 2!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar