Jag pratade ju tidigare idag om mitt distansförhållande som jag haft nu i ca 1 år. Killen jag är tillsammans med, L, är 26 år och jag är 19. Det betyder att det är 7 år mellan oss. Problem?
Jag har upplevt att det ofta är omvärldens värderingar och inställning som ställer till problem. Sen är det väldigt individuellt. Är man 26 år kan det hända att man vill skaffa barn och köpa hus direkt. Är man 19 kanske man bara vill festa och inte vet om man vill ha barn överhuvudtaget. Men det behöver inte vara så, och jag tycker inte heller att man skall förutsätta att det är så.
Visst märks det ibland att det är 7 år mellan oss, ibland tycker jag att det är 7 år mellan oss men andra vägen ;)
Man måste acceptera ålderskillanden om man vill att båda parterna skall må bra. Man skall inte behöva "låssas" som om man är 26 om man är 19 eller tvärtom. Ibland måste jag nog hålla i mig själv för att inte svepas in i "den riktiga vuxenvärlden" och komma ihåg att jag är 19 år och dehär var mina drömmar före vi träffades och det är det ännu. Jag vill resa och han vill betala bort på sin lägenhet. Men vi tycker om varann, och kan förstå varandra. Vi har pratat om en resa till våren. Upplever han att han inte har råd sticker jag iväg med kompisarna!
På fotot högst upp syns tårtan jag bakade till min pojkvän på hans födelsedag i Oktober. Vi fyller båda år i Oktober, det är exakt 7 år och 10 dagar emellan oss.
